Nu har jag äntligen fått en stund för mig själv, så att jag kan sätta mig ner och blogga lite.

Det är lustigt att när jag väl får liten egentid, så är det jag helst vill göra att skriva om barnen, men det är väl kanske inte så konstigt när man tänker efter.

Den mesta tiden går åt till att ta hand om dem, men det blir aldrig tråkigt eller riktigt jobbigt, eftersom det är ens egna barn.

Antagligen är det väl nån biologisk inställning som sitter inbyggd i huvudet.

Nu börjar sonen bli så stor att jag har fått gå över till barnböcker, men för min dotter läser jag för tillfället Liftarens Guide Till Galaxen. Det fungerar alldeles utmärkt. Min fru, som studerar, läser ofta studentlitteratur för henne.

Men man ska inte ge upp kampen för det blir bättre. Jag vet att något som hjälpte mig var att jag hittade en godnattvisa som mitt barn älskade att höra på. Så fort jag började sjunga blev han lugn och somnade väldigt snabbt. Så om du kan hitta något liknande är det jättebra.

De kanske inte inser att det är så strängt att ha barn förrän de fått dem och förrän man inser hur lite de vill sova. En del håller ju igång å andra sidan med lek och bus jämnt.

Jag vet de som har barn på egen hand och sa att partnern ifråga fick göra som den ville men barnet skulle sättas till världen. Man ska i vart fall berätta för blivande pappan som gravid att barnet finns tycker jag. Så han kan välja själv om det finns ett val. Fegt annars att göra abort utan att säga något eller behålla det utan att han vet något. Det är liksom inte bara en person som varit och skapat barnet eller hur?

Det finns barnstol som är med trappsteg upp och där de inte kan ta sig ur och trilla av hur lätt som helst. Då är det också lättare för mamma eller pappa att mata barnet innan de kan äta själva. Klicka här och kolla in förslag på stolar.

Det senare kommer med tiden och handskar är för nybörjare eller dagispersonal har jag förstått det som.Vad gör du?

Jag gissar att det finns de som tänker smalare däck ibland och tjockare när det ska vara att gå i skogen. Underlaget är kanske hårt i sten, stenigt på landet eller kanske det är ishalt ute? Har man en slags mönstrade däck då så det blir bättre grepp tänker jag mig i vägens underlag.

Det skulle jag vilja veta fast hon kan ju inte prata utan mest skratta och gråta. Hon gurglar lite men man försöker tyda om det betyder trött, mätt, hungrig eller magknip. Tjejer är ju därmed alltid svåra att tyda och de blir inte enklare ju äldre de blir här i livet säger jag bara. Hör ni det killar där ute?

Kvinnan vet ju alltid om detta först och blir den som ska berätta för det för pappan i fråga. De är i sin tur rädda för hur den blivande pappan ska reagera ju. Jag tror de är rädda för att de inte ska vilja samma sak eller att han ska sticka så kom ihåg att vara ett stöd för den som bär ditt barn i sin mage.